Leif Boork: Rätt lag vann VM-guldet
Det var också KHL mot NHL. Det var öst mot väst.
Som på Tichonovs dagar. Nästan.
BOORKS TRE HÖJDPUNKTER
FRÅN VM-FINALEN
- Kanadabacken Shea Webers försvarsspel. Han är en cocktail av tuffhet, smartness, lugn, taktisk kyla och fysisk kapacitet. Ilja Kovaltjuk överspelade inte honom i en enda man mot man situation.
- Alexander Radulovs matchavgörande mål är också en blandning av fart, teknik och fysik. Att Radulov lyckas kombinera sin enorma inneboende energi med balettsteg på isen är att ta ishockeyn till en ny dimension.
- När Alexej Morozov, Rysslands lagkapten, täcker ett hårt kanadensiskt backskott med hela sin 196 centimeter långa kropp fyra minuter från slutet, förstår man matchens betydelse.
Finalen blev den höjdpunkt i VM som vi hade hoppats på. Det var turneringens bästa lag som möttes. Det var inget snålspel från något av lagen.
Det blev en sluggerfest i tre ronder om tjugo minuter.
Lagen bytte chanser i stort sett hela tiden.
Briljanta målvakter
Att matchen stannade vid 2-1 till Ryssland berodde på mycket bra målvaktsspel i båda ändar av banan. 40-årige Dwayne Roloson hos Kanada, och den lite tidigare i turneringen ifrågasatte ryske målvakten Ilja Bryzgalov. Men Bryzgalov från Phoenix Coyotes gjorde sin bästa match i turneringen och var en av orsakerna till att guldet för andra året i rad gick till Ryssland.
Första perioden innehöll allt. Fart, fysik och snabba spelvändningar. Visserligen verkade en del nerver finnas med, men det öppnade bara upp matchen till publikens glädje.
1-1 efter första perioden var rättvist.
Högre forechecking
Den andra perioden blev lite mer avvaktande. Inget av lagen ville göra något misstag. Kanada spelade med högre forechecking än tidigare i turneringen. Inte det tillknäppta försvarsspel som de hade mot Tre Kronor. De försökte följa upp närkamperna på ett mer resolut sätt än tidigare. Antagligen för att dämpa ryssarnas fart och få deras backar att sprida puckarna lite mer oadresserat än de normalt brukar göra. Men med spelare som Ilja Kovaltjuk, Alexej Morozov och Alexander Radulov så är det svårt att hindra Ryssland från att skapa vassa målchanser.
Ofta när matcher är jämna och målfattiga ganska länge in i matchen, så är "nästa mål" extra viktigt för matchens utgång.
Så blev det i finalen.
Rabalder in i det sista
Efter 14.30 i andra perioden kommer Radulov i en mot en situation med kanadensiske backen Chris Phillips. Ryssen fintar ner Phillips på isen (som lägger sig för att täcka en passning), skär in framför Roloson i en fördröjd forehandfint och sätter, som det ska visa sig," the game winning goal".
Kanada kämpade "ända in i kaklet" och lyckades också skapa rabalder ända in i slutsekunderna. Den sista halvannan minuten spelade de sex mot fem med Roloson i båset.
Maktkampen är på gång igen
Vann rätt lag? Ja, jag tycker det. Som bevis för detta är att Kanada hade sina bästa spelare i försvaret med målvakten Dwayne Roloson och turneringens bäste back Shea Weber. Rysslands bästa var anfallsspelare. Ilja Kovaltjuk spelade turbospel i 30 minuter och 33 sekunder av matchen. Extremt mycket speltid för en forward. Mycket bra var även den lite "oryske" krutdurken Alexander Radulov.
Den gamla tidens maktkamp mellan världens två giganter är på gång igen. Till gagn för ishockeyn, media, sponsorer och publiken. Jag ser redan fram emot OS i Vancouver i februari 2010.
Av Leif Boork
leif.boork@expressen.se
Upp
Gå till förstasidan