"Skulle inte vilja byta liv med någon"

SÅ SER EN MATCHDAG UT FÖR ZÄTA

07.30: Kliver upp och äter frukost. Havregrynsgröt och kokt ägg.
08.30: Åker till Joe Louis Arena.
09.00: På plats på arenan. Kollar så allt är okej med utrustningen. Värmer upp med att cykla. Stretchar.
10.00: Spelarmöte om motståndarnas powerplay, som leds av assisterande tränaren Paul MacLean. Bara Detroits boxplayspelare deltar.
10.30: Ut på isen och värmer lite lätt inför kvällens match. 10.50: Stretchar och duschar.
11.30: Åker hemåt igen.
12.00: Lunch på en italiensk restaurang med fem lagkamrater. Zäta äter alltid spagetti och kyckling.
13.00: Hemma igen.
13.30: Lägger sig och sover i en timme eller en och en halv.
15.00: Tar en kopp kaffe. Tar det bara lugnt och laddar för match.
16.15: Åker till Joe Louis Arena. Är framme strax före klockan 17.
17.00: Samma procedur som inför förmiddagsvärmningen.
17.45: Spelarmöte om Detroits power-play och motståndarens boxplay. Bara Detroits powerplayspelare deltar.
18.00: Möte med hela laget inför matchen. Spelarna stretchar och värmer en del under tiden.
19.00: Ut på isen för matchvärmning. Zäta kör i ungefär en kvart.
19.20: Coacherna berättar vilken femma som ska starta matchen.
19.30: Nedsläpp.
22.10: Matchen slut. Spelarna hinner knappt ta av sig utrustningen innan medierna kommer in i omklädningsrummet under en kvart. 22.30: Stretchar och varvar ner. Ibland ett styrkepass. Försöker få i sig lite mat.
23.30: Sätter sig i bilen.
00.00: Hemma. Försöker få i sig mer mat. Ibland blir det ett restaurangstopp i stället.
01.00: Går och lägger sig.

I somras vann Henrik Zetterberg NHL-slutspelets poängliga och utsågs till slutspelets mest värdefulla spelare.
Han tog klivet in som en av världens absolut bästa hockeyspelare och i slutet av januari skrev han på ett av de största kontrakten i NHL:s historia.
Tolv år - värt närmare 600 miljoner kronor.
En drömvärld för vem som helst.
Eller som Zetterberg svarar på frågan vad som är det bästa med att vara NHL-proffs:
- Det måste så klart vara att göra det man tycker är roligast och att man får göra det i världens bästa liga.

Han påpekar gång på gång hur privilegierad han är och att det är få förunnat att få syssla med det bästa de vet - och få väldigt bra betalt för det.
- Jag är otroligt tacksam för allt jag fått genom hockeyn och det liv jag lever.
Samtidigt finns det andra sidor av livet som firad NHL-stjärnor. Sidor som sällan belyses, sidor som inte så många tänker på.
- Det är kanske svårt att se utifrån att det är mycket slit. Det förstår jag också.
- Det är inte så att jag blir arg om någon säger att vi lever ett glassigt liv. Det får vara deras syn på det.
Är det glassigt?
- Det skulle jag inte direkt säga.
- Alltså, det är klart att vi lever väldigt bra, har väldigt kul och är privilegierade. Men det är lätt att säga att bara för att man tjänar mycket pengar kan man göra vad som helst och bara vara glad.
- Klubben tar bra hand om oss. Det är aldrig några problem. Vi reser bra, vi bor bra och äter bra mat. Men i gen-gäld kräver klubben väldigt mycket av oss. Vi är ju i stort sett ägda av dom i nio och en halv månads tid. Det är ju inte direkt så vi kan göra några egna utsvävningar.

"Inga stora risker utanför plan"

Att som NHL-proffs kasta sig ut i en skidpist en ledig dag är inte direkt att rekommendera.
- Det är väl lite diffust, svarar Zäta och skrattar på frågan om han får åka skidor.
Vad innebär det?
- Det får du tolka som du vill.
Stort garv igen.
Sedan lite allvar.
- Man ska väl inte utsätta sig för alltför stora risker utanför planen. Men det är klart att det hänt att jag har varit i skidbacken någon gång...
Reflekterar du någon gång över alla miljoner som du tjänar?
- Jag tänker inte på det så hemskt mycket. Men det är skönt att kunna unna sig saker om man vill och kunna hjälpa nära och kära om det behövs.
- Men i stort försöker jag leva som jag gjorde tidigare.

Och tro heller inte att en firad NHL-stjärna bara äter rätt, hela tiden.
- Klart att jag äter chips och godis. Det är ingenting jag hymlar med. Så länge man har riktig mat i sig så gör det inte så mycket om man äter skitmat ibland.
- Det är nog värre sen när man lägger av, men då får man sluta käka skitmat eller så går man upp några kilon...
Även en av världens bästa hockeyspelare kan vara irriterad på en arbetskompis eller förbannad på chefen en dag.
Eller som Zetterberg uttrycker det:
- Det är klart att det gnälls ibland, men det tror jag inte spelar någon roll vart man är. Alla gnäller över sin vardag ibland.

"Gäller att sköta kroppen"

En vanlig dag är Zäta uppe kring halv åtta på morgonen.
Käkar frukost, kör sin biltur på cirka halvtimmen till Joe Louis Arena och är på plats vid 9-tiden - två timmar före isträningen börjar.
- Förhoppningsvis känns kroppen bra, då behöver man ingen behandling. Jag försöker då få in ett cykelpass eller annat konditionspass.
Efter videogenomgång av kommande motståndare är det en timmes is-träning, innan Zetterberg återigen är tillbaka i gymmet.
- Jag försöker få in ett styrkepass efter träningen, antingen för benen eller överkroppen.
- Det gäller att sköta kroppen och det är ju inte direkt så att man bygger upp sin kropp på isen.

Detroit flyger alltid till bortamatch-erna dagen före och avresa sker efter träningen på hemmaplan.
Det handlar om flera timmar i flyg, flera nätter på hotell och många dagar från sambon Emma Andersson och hemmet utanför Detroit.
- Man spenderar otroligt mycket tid borta från hemmet. Det är det som är värst med det här livet.

"Mer anonym i Detroit"

Hemma i Sverige är både Zäta och sambon Emma kändisar som drar till sig uppmärksamhet. Ett liv som Zetterberg aldrig riktigt gillat, så där ser han också en fördel med att bo i Detroit.
- Jag är mer anonym här och det är väldigt skönt.
När karriären är över om tio år eller så är det Sverige som gäller igen.
Och Zäta vet vad han kommer uppskatta mest då:
- Födelsedagar och julafton med familjer. Det är det jag saknar allra mest.

Av Mattias Eriksson
mattias.eriksson@expressen.se